Fina vänner.

Mycket prat.

Goda skratt.

Ljuvlig middag och

smarrig dessert är

bara ett plus ;)

Att umgås med goda vänner

är det bästa man kan göra.

Det är så underbart,

det är pricken över i:et i vardagen.

Önskar varje kväll innefattade umgänge

med fina vänner, mycket prat & skratt.

Och jag vet jag hade kunnat träffat mina vänner

mera än jag gör nu.

Jag vet det.

Men ändå gör jag det inte.

Jag är inte den som bjuder in mig själv,

jag vill inte tränga mig på.

För det är så jag känner det...

Och nu mer än någonsin känns det så.

Känns som om bara för att jag nu

blivit ofrivilligt singel så ringer jag

mina vänner, men Nej.

Jag är inte sån. Jag gör det bara inte.

Då jag tyvärr inte träffade dem så möt

som jag velat innan heller, under sambo-livet.

Känns de så pass fel att ringa ner deras dörrar nu.

Jag är inte sån. Jag kan bara inte.

Det känns så fel!

Även att jag vet att de alla fina står där med öppna armar,

jag vet jag är välkommen.

Men nej, jag kan bara inte.

Det känns så fel, men ändå är det ju rätt?!...

Får leva på kvällen ikväll så länge jag kan,

för det har verkligen varit toppen!

TACK Mallan & Mackan, ni är guldvärd :)