Vet inte alls vad det är för fel idag.

Jag kommer inte igång!

Seg som satan.

Sleten.

Trött.

Sur.

Gnällig.

USCH!!!

Varför detta nu?

Går dagen var ju KANON,

glädjen borde sitta kvar LÄNGE.

Inte kul eller bra att köra lydnad

när jag är sådan här.

Stackars Egon förstår inte min surhet.

Och det får INTE gå ut över honom.

Men jag måste träna,

så enkelt är det.

Min surhet måste BORT!

Ska om en stund köra till bruks,

för att träna med Hanna.

Hoppas dett hjälper mig!

Mycket roligare och bättre när

man är två.

Tycker iaf jag.

Jag är så beroende av någon som

sparkar mig i röven...

HAHA!

Så det blir något gjort menar jag så klart.

Vet inte varför jag kollade på datorns bilder,

men jag gjorde det iaf.

Och på denna bärbara dator är det många

gammla gammla bilder.

Och OJ här fanns det bilder på mig som tjock.

Vilken chock för själen att se!!!

Kan inte beskriva känslan,

men den var allt annat än

positiv när jag såg bilderna.

Mår nu fortfarande lite illa,

känner mig väldigt illa berörd.

Jag kommer inte ihåg hur de kändes

att vara tjock.

Det är som bort blåst.

Jag kommer dock ihåg hur dåligt

jag mådde.

Och jag vet att jag valde så jävla

rätt när jag valde operation.

Mitt livs bästa beslut!

Även att det är jobbigt emellanåt,

med magont och en del andra dumpningar.

Men det är värt det,

allt jobbigt väger upp att jag fått

min dröm till verklighet.

Att jag blivit smal.

Och jag litar så klart

på min spegelbild.

Och även på vad andra

dem säger..

Men mitt huvud säger

något helt annat.

Jag känner mig inte smal.

Jag ser mig inte som smal.

Ett gott självförtroende kommer

inte med viktnedgången.

Det sitter i huvudet!

Något att jobba på helt enkelt.

Lättare sagt än gjort dock...

Kvällen den har bjudit på något jag

aldrig för utsatt mig själv för.

En tävling i hund sammanhang.

Lydnads tävling dessutom.

Månadstävling på klubben.

Visst det är inte på allvar,

det är mer en tränings tävling.

Men allt är tävlings mässigt

så att säga.

Det räcker för mig.

Då jag aldrig gjort något

liknade tidigare.

Jag var så nervös innan

att jag kände mig kräk-färdig.

Hjärtat det fullkomligt skenade.

Länge sedan jag kände en sådan

StarK nervös känsla..

Men helt allvarligt så var det inte

SÅ FARLIGT.

Nere på plan så försvann det.

Och att det stod folk på läktaren,

de bekom mig inte.

Allt var som bort blåst..

Jag var så fokuserad på vad

jag och Egon blev tillsagda att göra...

Vilken känsla.

Vilken kick.

TACK HANNA.

Tack för att du fick mig till detta,

det gjorde verkligen MIG och Egon gott.

Tack för allt, du är en riktig guld klimp!

Utan dig hade vi aldrig kommit dit vi är idag.

Vi kom fyra, med 33,5 poäng.

Spelar egentligen ingen roll.

Jag är bara så glad och stolt

över mig själv att jag genomförde

detta..

Det är ett stort framsteg i sig,

ett framsteg för mig själv.

Väntat så länge på telefontiden med

läkaren från K-krona.

Tyckte de var bra han skulle ringa idag

då jag visste jag var ledig från jobbet.

När jag gick hem från byn med B & B,

tänkte jag på att.

Att just ja idag vid 12-tiden ringer läkaren,

de får jag inte glömma.

Men dum i huet som jag är,

helt jävla senil,

Glömmer jag detta.

Inte en tanke på att när jag är hemma.

SUCK!

FAN!

SATAN!

Jag är ute och tränar med Egon,

kommer in ca 20 minuter senare.

Två samtal missade på mobilen,

skyddat nr.

DÅ, DÅ kommer jag ihåg att.

Att han skulle ringa.

Jävla skit med!!!

Givetvis var de stängt när jag

ringde till kirurgen i K-krona.

Ska ringa direkt vid 8-tiden imorgon.

Förvånar mig inte om jag får vänta,

den eviga väntan på att han ska ringa upp igen.

Ny telefontid, och vem vet när?!

JOBBIGT!

Nu ska jag dammsuga, sen

göra mig en smarrig picknick

liknande matsäck att ta med till

brukshundklubben.

Jag och Hanna ska träffas

tidigt för att träna innan tävlingen.

Fika och snacka skit,

men även träna Nessi oxå.

Kommer bli en trevlig eftermiddag tror jag,

jag ser iaf fram emot den.

Vädret är helt okej.

Inget regn, och det är huvudsaken!

Idag ska jag tävla.

För första gången

ska jag tävla med Egon.

Tilläggas ska är att jag

är tvingad till detta!

HAHA!

Det är min helt underbara

personliga tänare som tvingar

mig att vara med på månadstävling

på klubben ikväll.

Då jag inte tävla innan,

vill hon se hur jag beter mig.

Och hur Egon beter sig.

Och hur vi är tillsammans,

hur min nervösitet påverkar Egon.

Jag har Hanna att tacka för allt

med Egon's lydnad träning här nu.

Så att vara med på månadstävlingen

är det minsta jag kan göra...

Även att jag redan är nervös,

mår även lite illa.

Men jag får bita ihop!

Man ska ju lyda sin tränare,

hon vet alltid bäst!

Det värsta jag vet är att stå inför folk.

Bli uttittad och studerad.

ALLTID tyckt detta.

Jag vet inte vad det är som jag egentligen

inte gillar med det, men jag får panik.

Jag kommer ihåg skoltiden,

en redovisning framför klassen.

USCH!!!

FRUKTANSVÄRT, jag hatade det!....

Detta är ju ingen allvarlig

tävling lixom.

Mera ett övnings tillfälle.

Jag får tänka på det!

Att det är mera en rolig

grej, än en tävling...

FOKUS!

Solen lyste så grant här i förmiddags,

det var riktigt gött väder.

Men jag anade oro,

då de var grått på himmlen

långt bort...

Men de hade ju lovat regn idag,

och regn fick vi i eftermiddags

och ikväll.

Inget ös regn, bara dugg.

Och det är iaf positivt!

Det går ju an att vistas utomhus

när det bara dugg regnar.

Inte så farligt jobbigt,

faktiskt!

Ikväll har vi tränat lydnad i Sölvesborg,

på deras skjutbana vid ryssberget.

Jag är nöjd.

Det går bättre och bättre,

vilket glädjer mig.

Egon är en lättlärd gosse   

Det är bara jag själv som

behöver jobba på min attityd.

Mitt kroppspråk, min utstrålning,

mina nerver...

Ja mycket helt enkelt!..

Det är svårt.

Men jag gör mitt bästa.

Det känns jobbigt när jag inte

känner mig hemma i att.

Aldrig hållit på med lydnad innan,

helt nytt för mig.

Vilket gör mig otroligt osäker.

Nya saker är inte min grej.

Men som sagt,

jag kämpar på och gör

mitt bästa.

Mer kan jag inte göra!

I will keep on rocking   

Det känns verkligen som om tiden går emot mig.

Jag hinner knappt med hälften av allt jag vill.

Allt jag borde, allt jag skulle, allt jag måste....

Det är träning varje dag, varje kväll med Egon.

Och själv klart är det kul,

det är de jag lever för.

Mina hundar.

Och nu måste jag lägga tid på Egon,

inför provet lixom.

Det är träning varje kväll som gäller,

punkt slut.

Och det är ju bara så nu inför provet,

jag hoppas jag kan slappna av mera

när provet är klart.

Och OM jag klarar de så klart!!....

Inte de att jag ska sluta träna,

ALdrig!

Nu har jag kommit igång,

och fått toppen hjälp.

Allt tack vare Hanna   

Och själv klart ska vi fortsätta

träna tillsammans.

Egon ska fortsätta tränas,

och valparna ska vi börja med lixom.

Och vi ska hjälpa Hanna och Nessi

så mycket vi bara kan   

Det jag känner är en släng av

dåligt samvete för att jag inte

hinner med vännerna...

Har inte en enda kväll över

att umgås med dem.

"Hinner" inte ens ringa.

DÅLIGT!!!!

Fast och andra sidan är de ju

inte så att jag själv blir ner

ringd eller inbjuden.

Tror vi är lika dåliga på att

höra av oss, vänner emellan!

Men det bästa med mina vänner

är ju att vi vet var vi har varandra!

Spelar ingen roll hur lång tid

det går mellan gångerna....

Vi är vänner oavsett vad!

Och vi har alltid lika roligt

när vi ses eller bara pratas vid.

Ni vet vilka ni är mina ljuvliga vänner,

Love You All    

Nu ska jag ut och

träna med Egon.

Första lydnads passet

för idag här hemma.

Fullt Ös!

TREVLIG TISDAG!

Varit en helt ljuvlig dag,

det har varit så varmt

och gött ute!

Humöret det stiger direkt!

Solen har visat sig hela dagen,

fåglarna har kvittrat så grant,

jag tror och vågar hoppas

att våren Äntligen är här!

Lämnade hemmet vid 3-tiden,

och var inte hemma förrens 21-tiden.

5 av de 6 timmarna har jag varit utomhus,

för jävla nice!

Hundträning är kul!

Speciellt nu när man kan klä av sig,

slippa ha så möt kläder på sig.

Och för första gången i år,

kunde jag vara utan vantar.

Otroligt skönt!!!

Det glädjer mig så sjukt mycket.

Enda som stört min dag,

har varit lite skit snack

jag fått reda på.

Och det har verkligen

stört mig, Hela dagen.

Vet inte varför jag hängt

upp mig så mycket på detta.

Jag brukar ha lätt för att

skaka det av mina axlar.

Men jag kan inte det nu...

Jag snackar så klart oxå

skit emellanåt...

Det gör vi ALLA mer eller mindre.

Sådana vi människor är,

elaka egentligen när man tänker på det.

Men detta skit snacker gjorde mig

verkligen förbannad.

Varför?!

Jobbigt att jag känner så.

Speciellt när det är en människa

som jag INTE gillar som sagt att.

USCH!

Kanske därför de stör mig mera?!

Jag hade inte brytt mig om de sagts

när jag varit överviktig.

Då hade de stämt in såååå bra.

Men nu!?

Jaja, jag vet inte.

Ska iaf släppa det nu.

Inte lägga ner mera dålig

energi på de skit snacket.

Eller den störda människa

som sagt att..

Man kan inte gilla alla,

och man behöver det inte heller.

TUR ÄR VÄL DET!!!