Jag vet egentligen inte om jag

är mörkrädd eller inte.

Men att ut och gå i mörker

är ju INTE kul.

Men som hundägare och att

bo på landet måste man lära sig.

Jag har lärt mig!

Reflexväst och ficklampa,

så går det hyffsat bra.

Inte precis som om man NJUTER

av promenaderna..

Men ett måste!

Jag vänjer mig kanske??

Jobbigaste är att hundarna

ser och hör saker jag inte gör.

Dem kan lätt stirra upp sig,

och göra mig rädd...

Det Är Jobbigt!!

Nu går vi in i hösten snart,

och mörkret det blir ett faktum.

USCH!!!

Bara att bita ihop   

I sex veckor nu framöver varje Torsdag,

ska jag till labbet i stan och lämna

blod som ska prövas.

Och varje Fredag ska jag ringa till

Medicinmottagningen för att få

reda på provsvaren.

Om nu allt går som planerat,

annars kommer medicineringen

att avslutas.

Vad händer då?

Vad ska jag då få prova för tabletter?

Usch, jag blir trött på bara tanken...

...vet inte hur jag varken

hann eller orkade gå så

långt om morgnarna innan.

Blev ofta 4-5 km i rask takt.

Jag fick motion och dogsen.

Nu går jag upp senare och senare,

men jag går iaf!!

Nu blir det ungefär 2 km och en

liten kiss & bajs runda som

jag kallar det.

Nu går jag för dogsen skull lixom,

så dem ska få göra ifrån sig i och

med dem ska vara i hundgårdarna

under tiden vi jobbar...

Önskar dock jag hade orken,

energin och lusten att gå

så långt som innan.

Men men, man kan inte få allt..

Och trots allt så går jag

iaf en sväng fortfarande

om morgnarna   

"Ställ in ditt sikte på nåt positivt
För något ryggbitande har vi ingen tid
Jo, jag ser dom men jag bara väljer att se förbi
Kan inte låta dom stjäla min energi
Nej, om nån vill hålla ner dig och se dig vissna
Så använd deras hat som en gnista
för vi växer upp med ljuset, kommer ifrån de dunkla"

...som säger till andra att,

"tänk positivt! det löser sig!"

Nu är det istället jag som

får orden sagda till mig.

Och jag Vet att man ska

tänka positivt och att

allt löser sig.

Jag vet.

Men när man fallit ner

i ett mörkthål,

är de fan lättare sagt

än gjort att ta sig upp igen...

Det har jag förstått nu.

Helgen låg framför mig som

en öppen oskriven bok.

Vi hade inget planerat,

alltså inget att göra sådär

som att åka iväg lr dylikt.

Vi hade dock sagt lite

vad vi skulle få gjort här

hemma.

MEN det skulle vi aldrig gjort.

Vi är inte klara med det.

Och helgen i sig blev inte

alls som jag tänkt mig...

Båda nätterna har varit

jobbiga då dogsen hållt

mig vakna fram och till.

Ut och in en gång i timmen,

som mest.

Men det är sånt man får

ta när dogsen blir dåliga

i magen.

Och det är inget dem kan hjälpa,

det kan hända dem lika väl

som att hända oss...

Igår sov jag tills tolv,

sen var dagen fördärvad...

Och Stefan han jobbade

Hela Dagen.

Så dagen igår den bjöd

inte på mycket vettigt.

Men men det är såhär

det kan bli emellanåt.

Haha, nästa bättre

med en planerad helg!!

DÅ blir man inte besviken....

Nu ska vi se

vad denna veckan

har att erbjuda...

We call them cool
Those hearts that have no scars to show
The ones that never do let go
And risk it the tables being turned

We call them fools
Who have to dance within the flame
Who chance the sorrow and the shame
That always come with getting burned

But you got to be tough when consumed by desire
'Cause it's not enough just to stand outside the fire

We call them strong
Those who can face this world alone
Who seem to get by on their own
Those who will never take the fall

We call them weak
Who are unable to resist
The slightest chance love might exist
And for that forsake it all

They're so hell bent on giving, walking a wire
Convinced it's not living if you stand outside the fire

Standing outside the fire
Life is not tried it is merely survived
If you're standing outside the fire

There's this love that is burning
Deep in my soul
Constantly yearning to get out of control
Wanting to fly hiher and higher
I can't abide standing outside the fire

En text så bra

att den ger mig gåshud.

The burning heart is saving all of us.
The burning heart is hopeful even though we die.
The fire will not fade, not this time.
And I hope we'll be alright..
The burning heart is saving all of us,
In time.