Igår ringde min läkare.

Jag tror han är synsk, hehe!

Då han lyckades ringa just

på frukost rasten.

Vilken jag missade helt,

då vi hade mycket att prata om.

Blod & avföringsproverna

jag lämnde för 2 veckor sedan

visade fortfarande inflammation

i tarmen.

Jag ska fortsätta med kortison,

dock ska jag öka dosen igen.

Tillsvidare.

Men nu till det läskiga,

jag fick nya tabletter.

Hämtade dem igår.

Men ska INTE börja förrens

imon.

Vilket jag själv bestämmt!

Då dem har biverkningar,

och jag vill inte må mera

dåligt än jag redan gör

på jobbet...

Eller rent av behöva

stanna hemma.

Förstår inte det här med mediciner.

Varför äta dem för att bli frisk,

men de har biverkningar som kan göra

en sjuk??

Ologiskt och Obegripligt för mig!!

Men jag vill bli bra nu.

Orkar inte mera.

Vill bara bli frisk!

Så jag känner att jag måste

prova dessa tabletter...

Vad har jag att förlora??

Hur verkar läkemedlet?

Genom att hämma kroppens immunförsvar förhindrar Azatioprin Mylan avstötning av transplanterade organ.

Azatioprin Mylan har också effekt mot vissa sjukdomar som orsakas av att immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader (så kallade autoimmuna sjukdomar).

Vad används läkemedlet för?

Azatioprin Mylan används efter transplantation för att minska risken för avstötning av det nya organet. Azatioprin Mylan används även vid SLE (systemisk lupus erythematosus, autoimmun bindvävssjukdom), då behandling med enbart kortisonpreparat inte har gett tillfredställande resultat eller då biverkningar har uppkommit på grund av höga kortisondoser.

Att tänka på innan och när läkemedlet används

Rådgör med läkare innan behandling med Azatioprin Mylan påbörjas om du har

• nedsatt njurfunktion

• störd leverfunktion

• brist på enzymet tiopurinmetyltransferas (TPMT)

• toxisk hepatit eller gallstas.

Azatioprin Mylan kan påverka blodet och därför kommer läkaren att ta blodprover regelbundet för att kontrollera blodvärdena och för att vid behov kunna ändra dosen. Frekvensen av dessa provtagningar avtar vanligtvis ju längre behandlingen pågår.

Patienter som behandlas med immunosuppressiva medel kan löpa ökad risk att utveckla tumörer, särskilt hudcancer. Därför ska man försöka undvika att utsättas för stora mängder solljus under behandling med Azatioprin Mylan. Skyddande kläder och hög solskyddsfaktor rekommenderas.

Om du får en infektion med symtom som feber med kraftigt försämrat allmäntillstånd eller feber med lokala infektionssymtom som ont i halsen/svalget/munnen eller vattenkastningsbesvär, ska du snarast uppsöka läkare så att man via blodprov kan utesluta en brist på vita blodkroppar (agranulocytos). Det är viktigt att du då informerar om din medicinering.

Vilka biverkningar kan läkemedlet ge?

Liksom alla läkemedel kan Azatioprin Mylan ha biverkningar.

Biverkningarna delas in i mycket vanliga (förekommer hos fler än 1 person av 10), vanliga (fler än 1 person av 100), mindre vanliga (färre än 1 person av 100), sällsynta (färre än 1 person av 1000) och mycket sällsynta (färre än 1 person av 10 000).

Ökad infektionskänslighet, påverkan på benmärgen med nedsatt bildning av olika typer av blodkroppar som följd.

Illamående.

Blodbrist, överkänslighetsreaktioner, kräkning, inflammation i bukspottkörteln, störd leverfunktion, hinder för gallflödet att nå tarmen (gallstas), smärta i muskler och leder, feber, aptitlöshet, olustkänsla.

Lågt blodtryck, retning och blödning i tarmen, håravfall, hudutslag, allvarlig leversjukdom.

Allvarlig blodbrist, yrsel, lunginflammation, inflammation i tarmen, diarré, klåda, inflammation i blodkärl, muskelstelhet, nedsatt njurfunktion, allmän sjukdomskänsla.

Närmare information angående biverkningar vid behandling med Azatioprin Mylan kan lämnas av sjukvårdspersonal.

Om du upplever en eller flera biverkningar, även sådana som inte nämns i denna bipacksedel tala om detta för din läkare eller farmaceut.

De kommande 6 veckorna

ska jag in och lämna blod

EN GÅNG I VECKAN.

För att det sedan ska bli

mer och mer sällan.

OM de visar sig att jag

tål dem och allt funkar...

Usch och fy säger jag bara,

erkännas ska är att jag är

rädd.

Rädd för att få något av

de allvarliga biverkningarna.

Livrädd.

Men jag får lita på min läkare.

Försöka koppla bort min

funderande & grubblande hjärna.

Som för övrigt går på högvarv,

mest hela tiden numera...

Kanske hundarnas kylduk kan

hjälpa mig att kylas ner?!

HAHA, nej.. INTE kul.

"känslan av att prestera har

 börjat äta upp mig inombords"

Enligt kalendern är det 18 Augusti idag,

HALLÅ!!!

Vart har året 2011 tagit vägen??

Valparna är 8 månader och lite till,

alltså inga valpar längre..

Hehe, unghundar kallas dem nu.

Men för mig kommer de alltid

vara VALPARNA <3

Igår började jag jobba heltid,

och fan vad den dagen gick fort.

Trots 4 timmar extra än de senaste

veckorna..

Lustigt det där, men jag tycker då

NÄSTAN alltid att dagarna dem

går fort på jobb.

Och om dagarna dem går fort,

ska vi inte prata om kvällarna.

Herregud!!

Kändes inte som om jag hann

med något igår...

Klockan var ju så mycket när

jag väl var hemma.

Men men, man vänjer väl sig?

Kommer in i att igen...

Vardagen.

Verkligheten.

Hösten den närmar sig med

storm steg, tyvärr.

Fan igår frös jag på jobb,

hur kommer vintern bli??

Jag fryser om morgnarna

nu på promenaden.

Kommer jag gå när de blir

kallare & kallare??

Det blir mörkare & mörkare,

både på kvällarna och morgnarna.

USCH!!!

Jag vill fan inte....

Sommaren har gått alldeles

för fort förbi oss!....

Haha, nej sådan BOMB var det inte.

Men nu har jag iaf berättat.

Nästan alla på kursen vet...

....Att det numera är

Stefan & Egon som går

tjänstehundsutbildningen.

Jag valde att hoppa av

pga av min mage.

Det funkar inte.

Jag orkar inte,

det tar på en både

psykiskt och fysiskt.

Ligga ute i skog och mark

när jag inte vet hur magen

den är dag från dag.

I nu läget går inte det.

Kanske när jag lärt mig

leva med skiten...

Eller när den beter sig

typ "normalt"

Men nu, nej!

Och jag är så otroligt glad

och lycklig att Stefan han

ville ta över utbildningen.

Då Egon ÄR duktig,

och han tycker det är

så jävla kul med!...

Det känns väldigt tråkigt.

Då jag alltid drömt om att

göra lumpen och jag har

alltid tyckte det här med

militären verkat kul..

Att se på film med militärt

innehåll har alltid varit en favvo!

Förr har det varit min övervikt som

stoppat mig.

Men nu efter operationen gick jag

in i utbildningen med glädje och

mycket förväntan..

Jag såg det som en STOR utmaning

för mig helt enkelt.

Tyvärr så har de blivit som de

blitt med min mage nu,

att jag väljer att säga hej då.

Givetvis kommer jag vara med

på träningar och sådant.

Blir ju lite som om jag och

Stefan byter plats.

Då han hjälpt till innan men

när är det han och Egon <3

Vi värderar alla olika saker i livet.

Vi har olika värderingar,

olika intressen & passioner!

Olika saker är olika viktiga

för oss alla..

Det som plågar mitt inre nu,

 betyder allt för mig!

Men är så obetydligt för

någon annan..

Begär inte att någon ska förstå.

För som sagt så är vi alla olika!

Gäller bara att respektera.

Jag har verkligen blivit en mera

glad och positiv person sedan

jag opererades..

Jag vet det själv,

jag märker det själv!

Men jag har även

fått det sagt till mig.

Men trots detta finns

det negativa sidor.

Och just nu är jag

verkligen inne i en

deppig-fas!

Allt jävla skit med magen,

hela våren och än krabbar det.

Jag försöker tänka positivt,

försöker lära mig leva med det.

Jag gör mitt bästa!

Men ändå äter det upp mig

inombords...

Det är där det gror,

alla mina tankar, funderingar

och all ilska & sorg.

Varför?

Och när man redan är nere,

och något ännu mera jobbigt

händer då är det tungt...

Vi har väl vetat hela tiden

om detta som skett idag.

Men ändå är det svårt & jobbigt..

Och inte trodde jag det skulle

kännas så här tungt som det gör.

Jag är gråt-färdig mest hela tiden..

Speciellt när tankarna går åt

det riktigt riktigt mörka hållet...

Paniken den sprider sig i kroppen,

känns som om jag har en stor

sten i mitt bröst,

jag får svårt att andas & vill bara

chippa efter andan...

Jag är inte så stark

psykiskt som jag trott..

Mitt inre plågar mig mera

än jag kunnat tro.

Det har börjat äta upp

mig inifrån..

Hur lagar man ett trasigt inre?!

Mina vägar har lett in

mig i en mörk tunnel.

Kommer jag vända

och hitta ut?

Eller kommer jag

fortsätta fram

och finna vägen?

Tiden kommer ge mig ett svar,

tids nog!

Allt hade gått bra,

samtalet jag ville ha det har jag fått..

Både positivt och negativt!

Och nu är det gjort,

men trots det är det inte över än...

Nu börjar det en lååång

väntan för att se...

Se vad som händer och sker.

Vi håller tummar, tår & tassar!!

På att detta ska sluta lyckligt och bra!!

Som bekant fyllde ju min älskade sambo

30 år nu i veckan.

Och något han gillar är Hockey.

Men som tur är bara elitserien!

Svärmor är ju bagare och fixade så klart

tårtorna till Stefan's stora dag.

Och den ena tårtan blev verkligen en överraskning.

Jag visst hur den skulle se ut,

men inte Stefan...

Det var kul att se hans reaktion!

Han blev glad.

Detta har varit en riktig Hund Helg.

Utställning Lördag & Söndag.

Bra resultat,

bra väder

och allmänt trevligt!

Toppen helg helt enkelt!

Lördagens utställning var en inofficiell

som Labrador Klubben i Blekinge annornade.

Vi hade med oss Egon & Bodil.

Vi såg det som bra träning för dem.

Egon fick fin kritik men blir oplacerad i bästa hane,

Bodil vinner sin klass men blir oplacerad i bästa tik.

Prisbordet är alltid fullt på Labbe klubbens utställningar,

sånt är kul, hehe!

Egon "paddan" Nilsson

efter sitt uppvisnings nr i ringen..

HAHA!

Idag var det dags för SKK's utställning

i Ronneby.

Lördagen var vi samma ställe & samma ring,

perfekt!!

Egon ställdes bara idag.

Very Good blev hans resultat,

vi är nöjda.

Kritiken var Bra!

    SNYGGAST!!

oavsett vad någon domare dömer, hehe!

Igår den 13/8 var våra älskade små bebisar, haha!

8 månader!

Herregud, vart har tiden tagit vägen??