Jag var inne hos Stefan nu ikväll,

han var så mycket bättre och piggare.

Han hade sina egna kläder, bara ett dropp,

han hade duschat och sluppit katetern i morse.

Han såg ut som vanligt med andra ord   

Och det var underbart att se!

Han hade även fått i sig mycket vätska,

över en liter.

Det går verkligen framåt!

Nu hoppas vi på hemresa imon,

men vi tar inget förgivet.

Den som lever får se helt enkelt   

Jag måste ha drabbats av kronisk trötthet,

hela dagen har jag vatt så seeeeg och trött.

Hade jag lagt mig ner hade jag fan somnat.

Illamåendet är iaf borta, skönt de!

Jobb imon helt enkelt.

Hoppas på att tröttheten är borta då,

hoppas på att vakna pigg och utvilad.

suck.

En vän ringde mig nu ikväll.

Hon gav mig en sån glad nyhet,

jag blev helt förstummad av glädje.

Fortfarande inte fattat tror jag,

så mycket att ta in.

Det är som en dröm går i uppfyllelse..

Jag är så glad!   

"we will always be friends forever"

Bill 4 år idag!

Tiden den går så snabbt,

kommer ihåg när jag fick hem han.

En redig liten tjockis var det   

(Precis som sin matte på den tiden, haha!)

Nu har har vuxit sig grov och vacker!  

Han ger oss så mycket glädje Billan,

full av massa upptåg och en hel del skit.. hehe!

Dessutom är han världens gosigaste,

har du väl börjat klappa om honom..

HAHA, då FÅR du INTE sluta!

Bill blev mycket nöjd med sin present,

den tuggar han på här ännu.

Även tårtan gillade han och dem andra dogsen! 

Och så klart fick de andra oxå ben att tugga på,

men inte i samma storlek som Bill     

Första gången sedan min operation så spydde jag inatt,

två gånger.

De kom inte mycket men man får väl kalla de att kräkas.

ONT som FAN gjorde det iaf,

kändes som min lilla magsäck skulle hänga med upp.

För jävla obehagligt,

sådan smärta vill jag inte känna igen.

Bläääää!

Känner mig hyffsat bra nu,

bara så jävla trött!

Helt slut i kropp och själ.

Och jag hatar att känna trötthet,

får värsta panikångesten av detta.

Ska ta dogsen på en promenad,

hoppas på att frisk luft får mig att piggna till!

Vill inte vara trött mera..

Bill 4 år idag,

mammas lille snutt!

Svärmor har gjort tårta idag,

spännande!

När hon är hemma kommer,

de komma bild   

Tårta är inget jag ska stoppa i mig idag,

dogsen får dela helt enkelt.

Kanske bjuda ner mamms och papps

sen så de får äta upp resten.. Hehe!

Stefan,

han mår bättre idag.

Pratade med han innan.

Han är uppe och går,

får i sig mera vätska.

Han har sluppit alla slangar och sånt oxå,

ohh jag blev så glad!!!

Det går framåt   

Sov på soffan en timme innan idag,

vaknade och mådde hyffsat.

Toabesök dog ut mer och mer

och tillslut var det tomt...

Som alltid när jag ätit nåt olämpligt.

Gick på en promenad med dogsen,

resulterade i 1½ timmes runda..

Skönt väder.

Men satan vilken huevärk jag fick!

Gick väl och spände mig,

för fan så ont jag fick..

Tog ett par alvedon,

hjälpte väl till viss del.

Men inte helt..

Jag känner mig helt urbalans.

Mår illa fortfarande,

och en dåv huevärk finns kvar..

Va fan är det som händer?

Varför mår jag såhär?

Svärmor är säker på att de är att jag

undermedvetet oroar mig för Stefan.

Kan de vara så?

Kan man må dåligt så fysiskt då?

Antar det.. lr Svärmor antar det.

Var inne och besökte Stefan,

inga framsteg.

Inte heller bakslag.

Men han hade dåligt blodvärde,

och hade fått två påsar blod.

Hoppas det hjälper nu!!!

Sen hade han inte druckit knappt,

och blodtrycket sjönk när han reste sig.

Men jag tycker på den stunden vi var där,

blev han piggare..

Då satt han sig upp och stod upp,

vilket gjorde han gott!

Första gången idag de gott så bra för han.

Jag hoppas att det går på rätt håll nu,

att han börjar må bra.

Och att han kan börja dricka mera.

Det behövs, han måste komma igång nu så han kan åka hem snart.

Men så klart måste han vara kvar så länge han behöver,

jag hoppas verkligen inte dem skickar hem han förtidigt..

Hellre att han är de en dag längre än en dag för lite!

Min älskade Stefan   

han är stark och fixar detta.

Så klart en stor omställning,

allt tar sin tid att lära..

Snart dags att sova känner jag,

trött och helt mör av någon konstig andledning.

Usch och fy..

Torsdag imon, förmiddags pass gäller.

Och på eftermiddagen blir de kalas för mig och dogsen,

 då Billan fyller 4 år   

"life is great"

Efter rasten på jobb small de bara till och toabesöket blev ett måste,

jobbigt värre.

Illamåendet blev ett faktum.   

Varför?

Ingen aning...

Känner igen den dåliga magen och de är nåt jag

ätit som jag inte borde.

Det brukar gå över med ett X antal toabesök.

Illamåendet är värre,

men jag var på apoteket nyss och köpte må illa tabletter.

Dem och lite sömn, så brukar det gå om.

Jobbigt bara man blir så trött av tabletterna,

men de får man ta.

Jobba imon igen,

helt klart!

Penga mässigt vill jag inte vara hemma,

men att springa på dass går inte på jobb.

Funkar inte på nåt jobb ju..

Men vila nu,

sen ska jag nog vara fit for fight igen.

Bara försöka klura ut vad jag ätit,

som kunnat göra de såhär..   

Jobbigt!

Nu soffan, filten och kudden, ZZZzzzzzz   

Det är en sådan härlig känsla av att göra någon glad,

det behövs så lite.

En blomma helt överraskadande,

det gör någon glad.

Och det är så härligt att se!

Idag fyller min underbara vän Linda år,

och själv klart blir det paket till henne.

Hon får några idag nu på jobb,

men oxå nån på Lördag när jag ska dit på kalas   

Det är så kul att handla presenter,

speciellt när man vet vad dem gillar.

Och glädjen när dem öppnar och man vet man träffat rätt,

den är obetalbar   

Det gick bra att sova ensam tycker jag allt,

vaknade dock innan klockan.

Rädd för att försova mig antar jag.

Dessutom vaknade jag med huevärk,

det gillar vi inte!

Tatt tabletter och hoppas de går om snart.

För att stanna hemma från jobb är de inte på tal om..

Det är ingen migrän,

spänningshuevärk skulle jag tro.

Är väl spänd och dan nu med allt me Stefan och det.

Hoppas på värken går om snart som sagt!

Och egentligen har jag inte alls tid att sitta här,

haha!

Men men jag gör det ändå så klart..

Datanörd som man är   

Trevlig Onsdag <3

"om gud var jag,

hade han då fortsatt gå?

Jag fick besöka Stefan idag.

Var osäker på det,

men efter att ha ringt hit och dit..

Och när klockan var kvart över 6,

då ringer Stefan!

Haha, jag hörde först inte de var han..

Blev så paff antagligen.

Och han lät verkligen ofärskämt pigg   

Jag och svärmor körde in där vid 7tiden och hem igen halv åtta,

de var bara så vi fick säga hej och lite så   

Han var så klart trött och sleten,

men annars mådde han bra.

Efter omständigheterna lixom..

En narkos är alltid en narkos,

och en operation är ju alltid en operation.

Skönt att träffa han,

och nu hoppas jag verkligen allt kommer gå lika lätt för han som för mig   

Men shit vad de skär i hjärtat att se dem man älskar i en sjukhus säng,

slangar och apparater överallt.

Det är verkligen inte roligt,

och de gör ont i mig..

Men han mådde bra,

och det är huvudsaken   

Min lediga dag börjar lida mot sitt slut,

vart har den tagit vägen?

Gått alldeles för snabbt.

Och allt jag TÄNKT göra,

haha de finns fortfarande kvar att göra.

Men men de kommer fler dagar,

jag har ju alltid i världen lixom   

Förmiddag resten av veckan nu,

härligt att jag kunde byta.

Det är att ha BRA arbetskamrater asså!

Mycket bra   

Nahe ett par ballerina kladdkaka (smaka dem om ni inte gjort det!)och ett glas mjölk,

sen blir det sängen.

Sova ensam, usch!

Hemska sak,

gillar de inte alls.

Sover så dåligt dessutom.

Saknar redan Stefan   

"I never had a dream come true,

until that day I found you"

jag <--- kul du kommenterar. Men våga skriva ditt namn. Bara så löjligt annars.

I fyra veckor har man älskade Stefan kämpa med flytande föda,

och han har vatt så duktig på alla sätt!

Gått ner ca 14 kilo.

Och idag är DAGEN som gör mödan värt besväret,

klockan 7 imorse var vi på Karlshamns lasarett.

8.30 skulle han opereras!

Göra en gastric by-pass

en sådan jag gjort.

Magsäcksoperation med ren svenska.

Jag är ledig idag, skönt.

För jag är så nervös och orolig,

sån är jag...

Men de kommer gå bra.

Han fixar detta!

Och jag hoppas han kommer få de lika lätt

som mig efter operation.

De håller jag tummarna för   

Jag kan känna lite att när jag berättat att Stefan med skulle genom gå

samma operation som mig.

Så har de kännts som om jag tvingat han till detta,

det är iaf vad en del verkar tro.

Men så är det inte!

Han gör detta av egen fri vilja!

Och jag älskar han precis lika mycket nu som

om han inte skulle gjort den.

Jag älskar han för den han är!

Så nu vet ni de,

ni som tror att jag tvingat han till något.

För NEJ,

det skulle jag aldrig göra.

Stefan är en vuxen människa,

och gör sina egna beslut.

Nu blir det promenad med Camilla <3

Trevlig Tisdag!