"En dag ska jag krossa dig din jävel.

En dag ska jag sparka på dig när du ligger ner.

En dag ska jag....

En dag, en vacker dag!"

Jag söker en lösning på mitt problem.

Men hur jag än vrider och vänder på

saker och ting står jag ändå kvar i min

ruta och trampar.

Jag kommer inte framåt!

Det finns ingen utväg.

Min lilla ruta är inglasad och

jag står där i med min förtvivlan.

När hoppet är påväg att ta slut.

Mina förhoppningar dem bleknar

för varje dag som går.

Jag är så jävla arg.

Så uppgiven.

Till vilken jävla nytta?!

När fan ska jag få va glad!?

När fan ska jag få le igen?!

När fan ska jag komma ut,

ut ur min inglasade ruta.

Ut på livets vägar,

alla de nya vägarna jag nu

har framför mig.

När, när ska jag få testa dem?

När ska jag komma ut dit?

När ska jag kunna ta mina steg?

Kalla mig gärna bitter, sur och kränkt.

För det är PRECIS vad jag är just nu...

Hur fan ska man bli nåt annat?

Egentligen!?

När allt jag gör är att gå baklänges

istället för framåt...

SJUKT!

Dagen har vart katastrof.

Psykbryt på psykbryt.

Besvikelser på besvikelser.

Tårar på tårar.

När allt jag så gärna vill ha en förändring.

Det är allt jag begär.

Att något ska hända.

Att jag iaf ska kunna ta ETT steg framåt,

ett steg i rätt riktning..

Pengar.

Det är livets förbannelse.

När allt ska handla om pengar.

Det är sjukt.

Allt man gör kostar något,

allt du tänkt göra, kostar.

Allt du vill göra, kostar.

FAN!

Satt och kollade runt på hemnet.se innan,

drömde mig iväg om att köpa mig ett eget

litet hus någonstans...

En fin liten mysig dröm så.

En dröm som kommer förbli en dröm,

en dröm så länge det är som det är NU.

Här sitter jag i sex rum och kök,

ensam & bitter till tusen.

Och hur gärna jag än vill härifrån går det inte.

Omöjligt.

Så länge inte huset är sålt, kommer jag ingenstans.

SATAN!

Vilket luddigt och kluddigt jävla inlägg,

men va fan jag bryr mig inte.

Tvungen att få ur mig ilska.

För det är de jag känner!

Jag är så satans jävla arg & besviken.

Obeskrivligt hur jag känner det...

"Aldrig är människans själ så stark som när man avstår hämnd och vågar förlåta en skada"

Söndag.

En äkta helig slappedag.

En dag då man kan känna

saknad efter någon.

Eller jag gör det,

just idag iaf...

Trots att mitt hopp är ute om

mänskligheten, eller iaf de Manliga könet.

Haha.

Så känner jag ett behov idag.

En saknad.

Någon att slappa i soffan med.

Någon att köra till video butiken med,

diskutera fram & tillbaks om vilken

film som ska hyras, bli liiite sur för fel film val.

Någon att dela chips & dipp skålen med.

Någon att plocka den där alldeles för stora

påsen med lösgodis med.

Idag är en sådan dag.

En dag att sakna någon.

Vet inte varför jag känner så idag,

varför just idag?!...

Då det är första gången känslan kommer

sedan mitt hjärta krossades.

Om jag ska vända på det hela och se det positiva, haha!

Så kan jag nu ikväll välja vilken film Jag vill.

Jag får ha chips & dippen ifred,

och Jag får välja Mitt egna lösgodis.

När man ser det SÅ, försvinner saknaden helt och hållet ;)

Kvällen igår bjöd på party.

Trevligt som tusan!

En förfest med fullt ös,

nya människor och högmusik.

Dans och skratt.

Ett tag hade jag en aning för möt alkohol i mitt blodomlopp, haha!

Då jag hörde mig själv börja sluddra och mest prata gojja, typiskt mig, hihi!

Väl ute så blev de Hotellbaren.

Trevligt ställe, Mycket folk.

Dock många Äldre, haha!

Och inte blev de lika mycket dans som sist,

men de tar vi igen nästa gång ;)

Det var kul de, de vart det.

Men ska jag välja väljer jag Harrys.

Nu har jag bara vart ute två gånger,

och själv klart är de ju olika kul olika gånger.

Men om jag ska välja mellan dessa två,

gillade jag Harrys mera.

Då folket var äldre på Hotellet,

märktes detta på dansgolvet.

De vart så stelt och skulle se så Jävla Bra ut.

HAHA!

Inte så jag dansar precis ;)

Gårdagen bjöd mest på mycket prat och lite för lite dans,

om ni frågar mig...

Men de vart en sjukt kul kväll!

Absolut.

Idag mår man som man förtjänar,

sjukt sleten!

Huevärken sitter som en hatt på huet

och tröttheten ligger som en filt runt mig.

Dagen idag blir en Lugn dag.

Inte många knop ska göras, haha!

Usch ja...

Jag och Fija <3

Folk pratar mycket på fyllan.

Det görs mycket på fyllan.

Så är det.

Så det ska va?!...

Men en sak som jag tänkt på är de här med fyllekåta människor.

Haha.

Tänkt på det de senaste gångerna alkohol runnit ner i min hals.

Men asså jag begriper mig inte på att.

Att folk blir så fyllekåt och bara vill ligga,

dra hem en okänd, dra över den, sen tack och hej!?

När jag är full är kåt det sista jag är, haha.

Är det bara jag som Inte är de?!

När jag kommer hem, lägger huet på kudden,

är de Sista jag tänker på sex.

Fan det snurrar ju som satan,

och sova är det enda jag vill.

Tanke på att ligga med någon när Jag är full,

nej usch.

Sånt trams går bort!

Tänk vad olika vi människor är,

och tur är väl det.

Verkligen Tur!

En dusch, försöka vakna till liv!?

Eller bara ligga kvar i soffan och inte göra något?!

Usch, vad svårt val, fan!

Tiden får utvisa vad de blir :)

Överlyckliga över en halv timmes simmning i ån kaa.

Så jävla roligt att se deras glädje och lycka.

Tyvärr tog jag inte med Bill,

då han haltade idag.

Jätte jobbigt att se han så låg och en anings sur.

Vet inte alls vad som hänt.

Märkte ingen igår kväll, inte alls.

Hoppas det bara är en sträckning och snart går över.

Har klämt & kännt på han.

Kollat tassar och allt,

men nej de märks inget.

Han säger inte ett ljud,

så ha ont verkar han inte ha.

Bara halt.

Stackars Billan, inte alls kul.

Lennart och jag fick en timmes promenad och en varsin glass idag på vår egentid.

Hur mysigt och gött som helst.

Vädret är ju verkligen på topp numera :)

Och egentid med hundarna är viktigt för mig,

önskar de fanns tid till sånt oftare för mig

med alla de fyrbenta.

Men idag blev de iaf med Lennart.

Och mycket pga att han inte är hemma i helgen.

Först på Söndag kommer min lille guldklimp hem.

Stefan är på utställning i Hasslarp med Bodil & Lennart.

Då jag inte hade råd att köra fram & tillbaka två dagar

i rad till Helsingborg, fick de bli att Stefan tog han med.

Han skulle ju ändå ställa Bodil.

Kul och bra att vi kan lösa det så.

Kommer säkert bli så mera gånger.

Jag hade ju Bodil med i Lördags så :)

Gäller att göra de bästa av varje situation.

Jag gör allt för hundarna så,

allt är för deras skull..

I helgen är det jag och dessa tre guldklimpar här hemma.

Mysigt värre!

Alla kan vara tillsammans, ute som inne.

Det är skönt, dörren kan bara vara öppen ut

och de kan gå som dem vill.

Frihet på högnivå!

Lite svårt nu när Bodil löper att ha de så när hon är hemma.

Men det är ju så de är med tikar :)

Kvällen bjöd på en härlig lååång runda i skogen.

Alla tre huliganerna lösa,

även detta sån underbar frihet!

Koppelrunda med alla tre är inte lika underbar, haha! ;)

Så de gäller att gå i skogen med dem.

Eller så klart dela upp dem på

två rundor, de går det med.

Ska se om jag kan köra och bada de tre vildarna imon.

Årets första dopp såna fall, mysigt!

Och dem bara ÄLSKAR det ju.

Gäller att aktivera dem väl imorgon,

då jag inte kommer vara hemma imorgon kväll ;)

Men de klarar sig fint själva,

vare sig de är aktiverade eller inte.

Men för mitt samvetes skull,

ska dem vara trötta och nöjda.

Spelar ingen roll att jag vetat om det,

att jag visste det skulle komma.

Det kom som en käftsmäll!

Som en spark i ryggen när

jag redan låg på marken...

Fotografen var här idag.

Tagit kort Överallt.

Det kändes.

Det var sjukt.

Det ÄR verkligen sant.

Nu ska det ut på marknaden.

Huset ska säljas.

Folk kommer se hur vi har det,

folk kommer köra förbi.

Glo och stirra.

Panikångesten kom och jag

fick svårt att andas.

Ville bara gråta.

Ville be han sluta ta kort,

be han gå och kunna säga att

"nej de ska inte säljas längre"

Men i vilken drömvärld tror jag att

jag lever i egentligen?!

Finns ingen möjlighet i världen

att jag har råd att bo kvar.

Helt Omöjligt!

OM jag inte vinner på lotto, haha!

Kan ju säg att drömmen om rikedom

har jag alltid haft.

Men nu, NU är den starkare än

någonsin innan...

Måndag eller Tisdag kommer huset

finns ute på Hemnet.

Husvisning är redan inbokad.

Behöver jag säga att jag är

ett nervvrak!?

Stress och psykbryt...

Känslan är så sjuk.

Känslan gör så ont.

Jag visste dagen skulle komma,

och även om de känslomässiga känslorna

i detta uppbrottet är som borta.

Så har jag fasat inför detta!

De praktiska. Sälja huset.

Jag är tillbaka på ruta ett,

första rutan i mitt svarta hål..

Första rutan i mitt brädspel,

fin spel, ful spel eller fia-med-knuff?!

Allt som kändes så bra,

för bara en vecka sen kunde

jag skratta och le..

Nu är det bara tomt & svart.