När ens liv försvinner framför fötterna på en,

broarna till framtiden dem har bränts,

allt är svart och gör Så Ont.

Helt ärligt tror jag det kan vara värt

att leva livet ensam...

BARA för att slippa genomgå något

sådant här smärtsamt igen.

Detta gör så ont,

smärta inuti och utanpå.

Uppbrottet, de brustna hjärtat,

sälja drömhuset där blod, svett & tårar lagts.

När man hade allt man nånsin drömt om,

man hade livet man ville leva.

Framtiden kändes säker och trygg,

planeringen om framtiden fanns där.

Men NU vet jag, det var helt enkelt

För Bra för att vara sant...

Känslan går inte att beskriva.

Paniken, skräcken, chocken, smärtan,

ångesten, rädslan...

Allt känns tomt.

Känns som om jag fortfarande

faller i min djupa djupa grop..

Hur vågar man, hur kan man

någonsin igen gå in i detta igen?!

Finna kärlen, lyckan.

Drömlivet!?

Hur skapar man en

"ny dröm" när man redan

haft och levt i den en gång?! 

Man förväntar sig mer än man får.

Jag hoppades på mer skulle gjorts.

Men allt var förgäves..

Är jag bara helt jävla dum i huet

eller alldeles för snäll och tror

för mycket på att en människa

kan ändra sig?!

Varför är jag så jävla snäll och mesig,

När de gäller mitt dåliga samvete?

Varför får jag dåligt samvete efter

sura miner och hårda ord!

När personen i fråga "förtjänat" dem?

Varför skriker bara mitt dåliga samvete,

och inte den andras?

Varför förväntar jag mig mer än jag får?

Och varför hoppades jag på för mycket?

VARFÖR?!

Jag blir så jävla trött.

Jag är så satans arg.

Totalt utflippat förbannad,

verkligen..

Så jävla arg att jag inte ens vet hur

jag ska utagera min ilska...

Då är de fan illa!

Helt ärligt vet jag inte hur jag ska

orka mycket mera...

Jag vet inte det.

Panikångesten är ett faktum,

och mina andetag så tunga.

Jag chippar efter andan och verkligen

försöker nå ytan..

Men nu mer jag försöker dessto snabbare

sjunker jag.

Allt kändes så bra för ett tag sen,

jag kände mig glad och kunde till

och med se en ljus strimma på framtiden.

Men nu, nu är det svart som natten igen.

Och jag vet inte hur jag ska ta mig ur mitt mörker.

Hur jävla många besvikelser klarar egentligen

en människa av?!.....

Vilken lycka.

Vilken glädje.

Idag blev Bodil och Lennart

Viltspårs Champions!

"Att ha sex utan känslor är som att,

äta en gräddtårta utan grädde" 

Det är så det är här hemma i Elleholm.

Haha, och nej rubriken handlar

inte om mig idag ;)

Det handlar om de fyrbenta här hemma.

De fyra hanhundarna och så lilla Bodil.

Bodil löper.

Behöver jag säga mer?

Förstår ni rubriken nu?

Tack och lov är ju Bosse & Bill kastrerade,

de bryr sig inte mer om Bodil nu än innan.

De kan vara ute ihop, äta ihop, ja göra

allt som innan ihop.

MEN när de gäller Lennart och Egon,

Gode Gud!

De två är lyriska.

Den ena mer än den andra,

de två kan inte vara ihop.

Då det finns risk för bråk,

och inte kan de vara ihop med Bodil

heller, så klart!

Men ack vad underbart med Bo & Bill,

de går ihop med alla.

Vare sig det är löp eller inte.

Det är ett jävla pusslande här nu med hundarna,

byta platser hit och dit. Ut och in.

Jobbigt, men de e bara att gilla läget.

Löpet har just börjat, så jag vet vad jag har

att vänta de närmsta veckorna, suck.

Men hur jobbigt och påfrestande det än må vara nu,

så är livet med hund alltid det bästa! :)

Dagen började kasst.

Huevärk från helvetet.

En släng av baksmälla och migrän.

Ett par, tre tabletter och försöka

se glad ut.

Efter att ha sovit alldels för länge.

Var de bara att försöka göra de bästa

utav situationen.

Började med två blodspår med

Bodil & Lennart.

Följt av SOLNING en timme.

Tänk att idag kunde man sola,

jag kunde ligga ute i bikini utan

att frysa, helt otroligt!

För mig ÄR det sommar från

och med IDAG.

Huevärken släppte efterhand

och humöret det kom åter.

"Svärmor" frågade om jag ville

med till Krokås och käka sill.

SJÄLV KLART!

Men för mig blidde de

torskfile med mos,

satan så gott!!!

Efter mat och en stund vid havet

blev de Mjällby och dess nya utemarknad.

Stort och fint.

Och blommor till Farfars grav köptes.

Väl hemma gjorde jag inte möt.

Mest bara gick och njöt av vädret.

Så otroligt varmt och härligt ikväll!

FANTASTISKT!

Så det blev hela tre promenader nu ikväll,

två korta och en låååång.

För jävla nice!

Jag är av den sorten att jag har mycket

svårt för att både sitta stilla eller

sitta inne under sommartid så länge

det är ljust och fint väder.

Det går bara inte, det är så INTE jag.

Dagen började ju som sagt sjukt dåligt,

men tack vare de fina vädret & värmen,

Slutade den bra.

Helt otroligt vad sommar och sol

kan göra underverk för en skadad själ.