Ja det är väl typiskt med.

För första gången idag och på flera dagar känner jag mig pigg,

NU.

Kul,

klockan halv elva på kvällen och allt.

Lär bli uppe ett par timmar till känns de som.

Jaja,

som de kan bli ibland.

Blev i alla fall klar med gräset innan,

skönt som attan.

Stefan han var så duktigt så att han tvättade båda bilarna.

Nu är det bara insidan kvar på volvon.

Jag tänkte vänta tills vi får nya buren till caddyn,

så volvo buren kommer tillbaka i volvon.

Då ska jag städa den innan den sätts in,

hur trött jag än är :P

Hoppas på att vi får nya buren innan vi ska köra till Öland,

den 4 september går bilen dit.

Härligt!

Det blir vad vi får som semester i år ;)

Vi har ju aldrig tid ändå att åka iväg under själva semester,

är så möt med huset och allt.

Så bättre att åka iväg lite efter ju :D

Jag har en stark orolig känsla i mig.

Pepsi hon ska opereras på Tisdag,

12½ år har hon hunnit bli.

Alltid risk att söva dem då,

men hjärtat och allt var starkt nog säger veterinären.

Hon måste ju opereras oxå,

det är det anda korsbandet som är dåligt.

De har väl inte gått av helt,

men är på väg.

Så en operation är ett måste.

2006 opererade hon de andra korsbandet,

allt gick bra.

Bara det att hon är inte så stark i det som hon borde vara.

Så det kommer bli stor belastning på det när de andra är opererat.

Jag och papps ska komma på en sele lr liknande,

så man kan lyfta upp bakdelen på henne och hjälpa henne gå på så sätt.

Vi vill inte hon ska belasta det "friska" benet för mycket.

Men det här fixar hon Peppan.

Hon är stark.

Och hon har gått igenom så mycket genom sina år.

Men så klart är jag orolig.

Hon är min första hund.

Hon är mitt allt.

Min kärlek till mina hundar går inte att förklara för någon.

Ingen förstår hur mycket jag älskar dem och hur mycket dem betyder för mig.

Jag begär inte att någon ska göra det heller!

För alla är dem bara HUNDAR.

För mig är dem ALLT!

Jag diskuterar sällan hundar med någon,

och jag pratar inte mycket om mina dogs.

Jag vet ingen förstår.

Ingen jag känner är så hund galen som jag.

Varför ska jag prata med någon om något jag älskar så,

när ingen förstår mig?

Glädjen och Kärleken man får av hundar,

finns inte att finna någon annan stans..

Aldrig att jag skulle bli som en del som har barn,

bara pratar om sina barn.

Aldrig jag är sådan om mina hundar.

Ingen som inte är intresserad vill inte höra sådant.

Dem verkar bara intreserade men innerst inne skiter dem i mina hundar.

Så kan jag ju känna till viss del om dem som bara pratar om sina barn.

Jag bryr mig inte. Jag är inte intresserad.

Jag har inga egna barn och ingen aning om hur det är.

Varför skulle jag vara intresserad av någon annans barn?

Haha, antar många av en tycker jag är sjukt i huet!

Men tyck ni det,

det är så här jag känner.

Det är sån här jag är.

Jag är ärlig!

Glömmer aldrig en tjej som jobbade på jobbet innan,

hon var extrem.

Jag har aldrig träffat nån som henne innan.

Det ENDA hon pratade om var sina barn,

hela tiden med.

Jag lovar jag visste allt om hennes barn,

allt.

Deras kläd/skor storlekar, vad dem gillade att göra, deras favorit färger,

ja till och med hur barnen klädde julgranen.

En dag när hon frågade om jag ville hänga med henne och en till som oxå har barn till Ullared.

Sa jag;

"Nej tack, jag vill inte sitta alla dem timmarna i en bil med er och höra på när ni pratar om era barn"

Hon svarade;

"Men lägg av. Så farligt är det inte. Så mycket pratar inte jag om mina barn?"

Jag svarade;

"JO! Det är de enda du pratar om hela tiden. Dina barn."

Kan ju säg att det var sista gången hon pratade med mig.

Haha, men de gjorde inte så möt.

Skönt att slippa tjatat om hennes barn.

Och jag gav henne bara ett ärligt svar.

Inte mitt fel att hon blev sur och inte kunde ta det.

Måste tillägga att hon jobbar inte kvar på jobbet längre!

Lika bra att skriva det,

så ingen annan tar åt sig.

Eller att det ska börja spekuleras om vem hon är.

De vänner som står mig närma,

dem man umgås med och dylikt.

Själv klart bryr jag mig om deras barn och lyssnar gärna på deras äventyr.

Det är ju skilland.

Där känner jag ju även deras barn,

vilket är skoj!

Det är en sådan skillnad,

för där träffar man även deras barn emellanåt när man umgås :D

Sicket lång inlägg de blev, haha!

Märks att jag är pigg ;)

Nu ska jag inte trötta ut er mera,

måste ju ha något att skriva imon med ;P

"vi måste vakna!"

Mår fortfarande skit.

Sov till 3 idag.

Var dock uppe vid elva tiden en sväng,

även klockan ett för att äta lite frukost.

Sov sedan till 3.

Har nu klippt gräset på framsidan,

ska ta baksidan oxå.

Behöver bara få i mig nåt att äta känner jag.

Sitter här med en varma koppen.

Ska se vad kan komma att åka ner i magen.

Ont i huet än.

Även illamående.

Har en sån huevärk som jag kunde ha innan operationen,

ont i huet för jag ätit för lite lixom.

Men jag kan inte äta nåt,

för jag får inte ner nåt då jag mår illa.

Jävligt jobbigt.

Sen denna konstanta tröttheten.

Satan så irriterande!

Ska ta upp detta på Torsdag när jag ska på återbesök i Karlshamn

hos kirurgen.

De får fan ta blodprover för att se om jag verkligen får i mig allt jag ska.

Stefan han tror jag har lågt blodsocker

och det är väl typ lika med diabetes.

Han säger jag luktar aceton i munnen emellan åt.

Stefans pappa hade diabetes och luktade precis så när han hade lågt blodsocker visst.

Och det kan ju kanske stämma!?

Behöver ju insulin i så fall,

och det kan ju vara därför jag är så trött.

Detta är ju bara spekulationer.

Ska ju dock be dem kolla upp att på Torsdag.

Nahe lite varma koppen sen fortsätta med gräsmattan.

"är det verkligen värt allt?"