Jag sitter fast.

Fast som i ett jävla ekorrhjul.

Hur jag än tänker eller går,

kommer jag bara runt & runt.

Allt är som en stor grötig-soppa i hjärnan.

Och ju längre tiden går och ju mindre de händer,

dessto värre mår jag..

Valet var inte mitt.

Men de blev de.

Jag hade inget val än att bo kvar.

Och jag ville inget annat hellre. DÅ.

Men nu, nu känner jag annorlunda.

Jag vill bara ut, bort.

Göra saker hela tiden.

Vad som helst.

Allt för att slippa sitta hemma.

Det kväver mig.

Paniken sprider sig i kroppen

och jag vill bara skrika, sparka & slå.

Husvisning i veckan.

Och min mage är allt annat än okej,

den spelar mig ett spratt och jag vill

helst bara spy.

Det gör så ont.

Det känns så sjukt.

Och jag har sjunkit så djupt.

Hur kommer de går?

Hur lång tid ska jag få fortsätta

vandra i mitt ekorrhjul?

Hur orkar man?

Hur gör man?

Jag som inte brydde mig om tiden innan,

men nu. Nu vill jag bara ut.

Ut ur mitt hjul.

Stå på egna ben, få ordning på Mitt liv.

Få en bostad, ett hem, något eget.

Jag är beredd på en lång vandring i mitt hjul,

samtidigt som jag hoppas på ett snabbt slut.

Men hoppet är så svagt, för svagt.

Svagt för att slippa besvikelsen!

En dag i taget...

Men mina drömmar & fantasier skenar

iväg med mig på höga höjder emellanåt.

Höjder jag inte vågar lr kan hoppas på.

Men visst känns de bra för stunden.

Men jag är trött på de goa stunderna

Just För Stunden Bara!

Vill ha goa stunder HELA tiden i livet...

Jag vill komma vidare.

Göra saker för min skull.

Göra allt bara jag vill & kan.

Bara jag & åter jag.

Hoppet finns där, men oxå en förtvivlan.

En förtvivlan på hur och när jag kommer

ut ur mitt satans hjul...

Ju mera jag tänker och försöker fly,

dessto snabbare går det.

Jag kan bara välja att spänna fast mig,

göra så gott det går, så gott jag förmår.

Tills den dagen det går att komma ut,

eller tills jag ramlar ut...

Jag hjälper mer än gärna mina nära och kära.

Så när min Farfars bror behöver hjälp

med att få i sin båt finns jag där.

Eller iaf min bil med dragkrok.

Det är där min hjälpande hand kom in.

För så mycket annat bidrog inte jag med, haha!

Sprang mest runt på Gunnön och tog kort.

Sjukt vackert med havet.

Helt otroligt!

Men ack så KALLT.

Blåser de inne på fastlandet,

haha ja det är Inget jämnfört med vid havet.

Tyvärr.

Åka båt är ju kul.

Eller tycker jag det?

Egentligen?

Det sjuka med mig där är att jag

Är Livrädd för att åka båt,

totalt vettskrämd!

Men fan vilken KICK det ger,

när man gör något man är rädd för.

Helt obeskrivligt härligt men ändå skrämmande.

Går inte att förklara,

man måste ha samma sjuka fetich som jag där, haha!

För att kunna förstå..

"Följ inte den stig som leder någonstans.
Gör istället en ny stig och lämna ett spår efter dig"

När man kört automatare mest hela tiden

sedan sommaren 2009 blir man bortskämd.

Det är så jävla gött!

Och i min nästa bil Måste jag ha detta igen.

Älskar det.

Så bekvämt och för jävla nice helt enkelt.

Vet inte hur många gånger jag de senaste

månaderna "glömt" att växla.

HAHAHA!

Pinsamt, men jag erkänner och bjuder

på mina tröga misstag :)

Idag körde jag upp på E22,

hinner komma en lång lång bit på

treans växel innan jag kommer på

att kanske jag ska slänga i femman!?

HAHA!

Finns dock en annan förklaring med.

Musiken!

Jag älskar hög musik!

Speciellt när jag kör bil...

Och detta gör de svårt att höra

motorn som håller på att sprängas,

haha ja jisses!

Jag i ett nötskal, verkligen :)

Antar att ett bilbyte inte är så

aktuellt eller nödvändigt egentligen,

kan vara så enkelt som att bara sänka musiken.

Men nej, inte lika kul att köra bilen då ju...

Vilket iiiiiiilands problem ;)

...MEN jag tror fan inte de kommer

mera sommar eller värme!?

Detta vädret är allt annat än okej...

Blåst, duggregn och mulet.

Endast 15 grader varmt dessutom.

För fan! Katastrof!

Riktig värme har de inte varit sedan

de där härliga veckorna i Maj.

Det känns som evigheter sedan, usch!

Och även om man kollar ut en solig dag här,

så nog fan blåser det!

Hatar blåst!

Det blir så jävla kallt med en gång...

Känns fan som om vindarna de biter

in i benmärgen, trots de kanske är

20-22 grader i luften.

Juni månad är oxå snart till ända,

men vart fan är sommaren?

Vet vi inte kan styra över vädret,

men ärligt?!

Hur kan man låta bli att klaga!?

HAHA, usch...

En stor fet jävla vinst med pengar,

JA Tack!

Och det hade blitt en tripp till

ett VARMT land med en gång..

Drömma sig bort går ju :)

Jag kan till viss del köpa att folk blir

annorlunda när de dricker alkohol.

Oftast blir de gladare, pratar mer,

släpper loss och bjuder på sig själva.

Kan ju absolut vara trevligt!

Och även jag blir lite mera på att,

kanske glappar extra med truten,

säger sånt jag inte borde,

och dansar det gör jag, de med, haha!

(dansar aldrig nykter!)

Men något jag har svårt för är personer,

som blir några helt andra när de druckit.

För att sedan dagen efter varken säga Bu eller Bä!

Varför?! Hur kan det bli så!?

Är det sådan inverkan alkohol har på folk?

Personlighets förändringar?

Det är fan skrämmande, när man ser på

det såhär..

Inte ens JAG.

JAG som är blyg med nya människor,

skadad av folkskygghet, inte ens JAG

förändrar mig Så Mycket av alkohol!

Jag kan iaf tala när jag är nykter, hälsa.

Och även nykter är jag ibland

För stor i käften och  att säga saker jag

kanske inte borde, även yttra åsikter,

ingen egentligen bett om, haha!

JA det händer de med..

Men det är min starkhet!

Min ärlighet övervinner blygheten.

ALLA förändras av alkohol.

Tyvärr har de den inverkan tydligen.

MEN när kontrasten blir För Stor,

till verkligheten!....

Då är något fel...

Mår oförskämt bra idag.

Med tanke på allt jag drack,

och så länge vi höll igång.

Sjukt kul & trevlig kväll!

Härliga människor, mycket prat & goda skratt.

En toppen kväll!

TACK!

Sofie & Martin för god mat

och en toppen fest!

Ingen huevärk & ingen ångest.

Det känns verkligen GÖTT!

Men trött som ett ålderdomshem, haha!

Blir inte många knop gjorda idag,

ska nu slänga mig i solstolen och njuta

av de stunder solen håller sig framme...