Att jag inte är förbannad lr förtvivlad

ÄR verkligen lustigt.

Då jag borde vara rasande.

MEN jag kan inte göra annat än att

skratta åt det, helt sjukt.

Och jag hade så gärna velat se de hända

från en annan synvinkel.

För jag menar hur stora är oddsen att

man tappar mobilen RÄTT ner i

glaset med grogg!?

Hur ofta händer de?!

Lixom verkligen RÄTT i!?

Och det hände inte pga fylla,

nej verkligen inte.

Det var lixom bara höjden av OTUR

eller bara klumpighet!?

Jag vet inte varför lr knappt hur de hände,

men det hände...

Och jag sitter nu utan mobil,

lr nej, jag är utan en modern ny mobil.

DEN jag har nu har lucka och allt, haha!

Imorgon är det jag som ringer TRE och

beställer mig en ny mobila jävel.

Kanske lika bra att kolla efter försäkring

på den nya?! ;)

Kostar de inte för möt kan de ju lätt vara

värt att, OM den nu tar allt lixom.

Till och med fukt/blöt skador, haha!

Jag är nog drabbad av OTUR för all framtid framöver,

eller har jag bara blivit jävligt klumpig på äldre dagar....

Livet det går inte i repris,

vi lever bara En gång.

Och varje dag borde vi se

som en gåva.

En gåva att göra det man helst

vill med, helst så klart bara

KUL saker.

Jag har börjat förstå nu att de

gäller att ta vara på varje dag.

Göra sådan man inte brukar,

sådant man inte borde.

Men känslan av att göra det ändå,

den är en fräck känsla!

Hög feber varje morgon sedan i Torsdag,

och idag var de inget undantag.

Så att jag var ute igår kan kvitta,

då jag ändå haft febern där.

Den har funnits i flera dagar,

så vad gjorde de att jag gick ut igår?

Sjukt kul kväll.

Mycket dans och en aningens för mycket

att dricka, haha, Men fan så roligt!

Och jag skyller min bakfylla, min huevärk

på min älskade vän Vivvi.

Hon drog med mig ut igår.

Vi bestämde att snabbt och impulsivt!

Men några få timmar senare satt jag

här med groggen i näven & vart klar

för party.

HAHA, ja jisses.

Vad är de som händer med mig?!

Hon har lurat mig Hela veckan.

Och i Fredags kunde hon slutgöra sitt

uppdrag med att överraska mig att

hon kommit ner till Mörrum ihelgen.

Herregud, jag blev så glad & paff att

tårarna dem kom, haha!

Och jag hade kunnat betala HUR mycket

pengar som helst för att se min egen min

när det var Vivvi som öppnade dörren hemma

hos hennes mamma. 

Kul, riktigt jävla kul!

Jag ÄLSKAR överraskningar!!!

Fredags kväll blev det en mysig & lugn kväll

med Vivvi & Madde.

Super trevligt!

Igår kväll fullt ös tack vare Vivvi,

med födelsedagsfest först,

följt av Harrys & massa dans.

Idag har de blitt en mys promenad längs med ån,

följt av en bit mat på Laxerian.

Givetvis även detta med Vivvi.

Från en helg som vart helt Oplanerad,

men jag hade väl räknat med ett

par tre filmer varje kväll & bara

njötit av ensamheten lixom..

TILL DETTA, helt fantstiska som det blev.

Så magiskt. Så kul. Sån glädje och lycka

över att få vara med min bästa vän <3

Fan asså, om jag haft om i kroppen de

andra dagarna här nu när jag var sjuk

eller haft feber iaf.

Så är de INGET emot idag.

Fy fan vilken smärta jag har.

Känner verkligen hur varenda jävla

led håller på att koka över.

Ont ut i fingrarna till och med,

och knäskålarna.

Herregud!

Att man kan känna sådan smärta,

på såna ställen..

Benen, armarna de känns som cementklumpar.

Och de värsta är att jag känner en viss oro

över att själva förkylningen är på Mera ingående.

Känns mera täppt i näsan & halsen liiiiite mera

svullen än i morse.

Suck!

Är bara febern ett förspel på vad som komma skall?!

En riktig äkta förkylning!?

NEJ, snälla gode gud, låt mig slippa.

Jag vill inte bli SJUK,

jag vill inte bli förkyld, på Riktigt.

Tycker fan de räcker med min SJUKA mage

och mitt SJUKA inre, som redan plågar mig..

Och nej det är inte synd om mig,

inte mer än någon annan.

Och nej jag ska inte klaga,

de hjälper inte.

Och de finns alltid dem som har att värre.

En dag i taget bara,

så fixar jag det här.

En dag i taget!

Denna förkylning är inte vad den brukar.

Eller om jag ens kan kalla de för förkylning.

Är inte speciellt snorig, inte alls som i en

vanlig förkylning lixom.

Då brukar de ju att man snyter sig var

tionde sekund.

Halsen har jag inte heller speciellt ont i,

utan mest lite roslig & kliar.

Och i en vanlig förkylning brukar

febern finnas där ett par dagar,

typ Hela Tiden med..

MEN nu, nu är de feber på morgonen.

Endast. Eller? Iaf då jag känner den.

Imorse vart de 39.3

Och på dagarna känner jag mig "som vanligt"

likaså kvällarna..

Kvällarna & morgnarna brukar vara värst

i en vanlig förkylning..

Men nu är de endast på morgonen jag

mår riktigt riktigt dåligt...

Dagarna flyter på, likaså kvällarna...

Det är så skumt.

Verkligen.

Och jag börjar nu fundera på om de

verkligen är en förkylning jag har,

eller en biverkning ifrån mina nya mediciner?!

Men jag är skeptisk.

Tre veckor sedan jag fick medicinerna.

Borde de inte komma direkt?

Eller vad vet jag...

Lustigt är det iaf.

Och jag vill inte må så här.

Leva på hoppet på dagarna om att

"nu är jag på bättringsvägen"

Men sen kommer morgonen

och den höga febern.

USCH!

"You are just a fucking fool!
And I am gonna keep on walking..."

JA!

Ja tack, det är det jag vill ha.

Det är det de borde va nu!

Kalendern visar idag 1 Juni.

Sommaren är här, enligt kalendern.

Men allt annat talar om motsattsen.

Senaste veckan väder har varit katastrof.

Mellan 10-15 grader, blåst och allmänt skit.

Rent av kallt, Om ni frågar mig!

Min fucking feber ger inte med sig heller.

Inte de att jag är speciellt snorig,

bara feber och kli i halsen.

Och hur de än är, är febern alltid värst.

Varenda jävla liten nerv värker.

Otroligt obehagligt.

Ett annat obehag var imorse.

26 grader varmt i sovrummet

och jag frös så jag skakade.

Fy fan!

Inte nog med det var jag så jävla

varm att jag helst velat krypa ur min

egna kropp och lagt mig brevid.

När man är så varm att man inte ens

kan röra sig själv, då är de obehagligt.

Man känner värmen om man håller

handen en bit ifrån kroppen,

Då är man varm.

"The best years of your life are the ones in which you decide your problems are your own.

 You do not blame them on your mother, the ecology, or the president.

You realize that you control your own destiny"